Jag har funderat på det här med ekonomin. Jag tänkte först att jag var tacksam över att allt bara flyter på och fungerar och att det inte blivit några problem trots att vi pluggar. Fast det är ju inte riktigt så att det bara “flyter på”, det är ju faktiskt vi som sett till att det är så. För steget från att ha jobbat till att börja plugga blev inte så stort, skillnaden hamnade bara på sparkontot!
Egentligen kostar det inte så mycket att bara vara. Det är boendekostnad och mat liksom. Vad gör folk med resten? Hur kan det inte gå runt? Eller är det vi som lever billigt? Är man fattig student så är man, det är bara inse det. Man får prioritera bort vissa saker, som onödigt mycket nya kläder och restaurangbesök. För mig, som inte shoppade innan heller, blev skillnaden att förut blev det pengar över varje månad och det blir det inte nu, men jag kan inte se hur jag skulle behöva ta fulla CSN-lån. Det är i sådana fall om man hade väldigt dyrt boende? Och bor man själv kan jag tänka mig att det blir värre? Och om man bor långt ifrån sin hemstad, då blir det ju dyrt med resor också. Jag menar egentligen inte att jag inte förstår att folk behöver låna, för det förstår jag verkligen! Och det är superbra att den möjligheten finns! Är bara glad att jag slipper än så länge och att allt går runt så bra.
Lite förbjudet att prata om sina egna pengar kanske, men vad kan det göra för skada egentligen?